Har funderat massor på detta dom sista veckorna... Äkta kärlek vad är de??

jag har  insett att jag vill spola tillbaka tiden då man mådde bra  när man låg i din famn och såg film på kvällarna. Fan vad jag vill spola till den tiden och höra orden du sa, orden du mena, sakerna vi gjorde, finns inget finare än minne just nu tårarna kommer  ibland  när man tänke på dom månader då det var vi. Jag älska faktiskt dig!! Detta är inte till någon spec. Person utan bara ett konstaterade!! Men nu är man ensam igen tråkigt nog  kommer jag våga älska någon igen? Kommer kanske bli som förr jag sårar nån igen orkar bara inte tänka tanken. Kan ingen se mig för den jag är? Vad e d för fel på mig? Klarar av distans förhållande iaf  frågan är om du gör de? 

Var finns du som vill ha mig för den jag är?