På insidan gör det så fruktansvärt ont. Vill bara gömma mig i ett mörkt rum under ett täcke och ligga där tills jag mår bättre.
Ingen förstår hur jobbigt det är. Att känna sig glad ena dag och nästa känns allt hopplöst.
Känna att man inte är värd något.
Man har ingen livs lust kvar.
Det är ett känslomässigt kaos inuti i kroppen som inte går att förklara riktigt.
Tårarna kommer när ingen ser.
Jag vet inte hur mycket längre jag orkar ha det så här. Kraften och orken är i princip slut.
Alla kan vi ha en fasad utåt men insidan är det ingen som ser.