När man glömmer ta sina medeciner och känner sig hel konstigt i kroppen men ändå jobbar på trots man vill ge upp. Då man har hjärtklappning och svettas som en gris. Men jag tog mig igenom dagen utan större problem. En del av mig vill slippa medecinerna. Men är rädd för vad som kan hända utan dom. Hamnar jag på ruta 1 igen då?
Vägen till att må bra har varit väldigt lång och verkligen inte spik rak.
Att leva med en psykisk sjukdom är de många som inte kan leva sig in i. Ingen mer än jag och andra med samma sjukdom vet hur man mår som har de.
Nu ska jag försöka sova.
Så jag orkar med morgondagens jobb.
7-16.
Ska försöka att inte glömma min medecin?