Gick igenom USB minnen igår i brist på att han något och göra.
Vissa bilder fick mig och stor böla.
Att sakna något som inte finns kan göra så fruktansvärt ont. Man får se det fina i bilden och minnas dom fina stunderna.
När ångesten blir för mycket känns allt upp och ner.
Man känner sig tom inombords.
Jag vet det vänder men ha dagar som denna då allt känns blä o man inte har någon ork kvar då är man inte på topp.
Ångest syns inte utan på det känns bara inne i.
Man måste förstå känslan hos en person med ångest o bara finnas där om det behövs.