Andra dagen jag inte känner en enda känsla i kroppen.
Känner mig tom inombords som om luften tagit slut.
Känner ingen gläde alls i något jag gör.
Allt går på rutin.
Jobba äta sova lite som skalman.
Smärtan i nacken gör inte saken bättre.
Ingen förstår att en skada kan ha bra o dåliga smärt dagar.
Vill undvika MR röntgen.
Idag hade ja helst velat sitta hemma o få vänta ut ångesten. Tårarna kommer rinna längst kinderna när de väl blir för mycket.
Jag vet att jag inte kommer dö av det.
Men tycket över bröstet är rätt drygt.