Kan inte sova så fort jag blundar kommer bilderna i huvudet. Som en resumé på det som hänt. Tårarna bara rinner. Det har snart gått 11år men jag mår lika dåligt av drömmarna än. Ingen förstår den smärtan det ger. Jag vill inte se det om och om igen.
Kan man bara inte ta bort drömmen.
Att be till gud är det enda jag kan göra och hoppas att ja kan få slippa de snart.
Ska till sjukgymnastens öppna mottagning imorgon kl. 08:30 sen till af.
Hoppas jag får nån sömn innan dess bara annars lär jag se ut som ett vrak.
En kram hade varit så underbart nu.